livetsomfisk

mamma har det bra på avdelningen för cancer (onkologen)
hon har landat rätt bra i sin diagnos och har bra hopp till "sin" läkarkår

de undersökte henne igår & satte sen in cytostatika (cellgifter)
och hon fick träffa överläkaren som berättade mer om framtiden
som fortfarande låter hoppfull.. de ska operera henne i januari..
(bort allt dvs livmoder och äggstockar etc.)

känns hoppfullt även för mig även om jag har medveten om att
inget är för evigt på samma sätt..
plötsligt höll jag på att förlora mamma  och jag visste inte hur lång tid vi hade kvar
nu har jag inte anpassat mig till att vi kanske, som det verkar får många, många år till

har slappnat av så pass att jag kan fokusera mer och mer
på skolan.. vänner och allt runt om mig och mamma igen
det känns himla skönt.. jag var rädd ett tag att jag höll på att tappa
verkligheten.. eller det runt om ett tag.. eller intresset för "verkligheten"

känns skönt att vara tillbaka...
tack för allt stöd jag fått...

risken i detta är att jag slappnar av för mkt
mamma är ju faktiskt sjuk och den kommande operationen är en stor operation..
& de har hittat andra saker.. lite svullen lever.. lite risk för kärlkramp.. lite slitna njurar etc..
men det är ju inte på samma sätt akut som cancern.. (som måste bekämpas nu)
men de ska ju inte förglömmas.. och det kommer ta tid.. och kanske blir livet inte som innan...
kanske förändrades allt i ett slag iallafall.. det får jag / vi inte glömma...

och visst har jag förändrats.. mina stigar har fått nya riktningar...
och vissa drömmar har skjututs fram.. långt fram... kanske för långt fram..
det får framtiden utvisa.. allt är inte lika viktigt längre... 
bara det blir en lång bearbetningsprosess.... (förlåt för den stavningen)

kramar om alla som stöttar.. lyssnar och läser...