sååå kul
att fler och fler verkar hitta hit...
tack för snälla kommentarer...
när klockan är slagen....
det var en helt nytt stycke i mitt liv och en stor omställning då.. och jag har älskat det.. verkligen
min ambulerande tjänst har passat mig perfekt då det varit mkt omväxlande och berikande..
jag har utvecklats på så många områden utanför det medicinska & det omvårdande..
då det har bidragit till att stärka min egen person & identitet.. jag har fått var tvungen
att stå för den jag är och kräva att bli accepterad för den jag är och det jag kan... & blivit det!
innan & än idag är jag bra på att jamla med... men sån kan man inte vara i arbetslivet..
och jag kommer att ha stort användningsområde för mina nya kunskaper fortsättningsvis...
varför sluta nu??
ja jag vet inte.. faktiskt..
jag var färdig.. jag har jobbat i vården länge nu.. jag var tvungen att ta ett beslut..
vandra vidare inom eller lämna och gå vidare med mina egna drömmar...
hmmm vilka var det..?
för vissa känns det kanske som att detta är ett infall från min sida..
& jag kan erkänna att jag inte lever mitt liv på en utstakad linje..
men det passar mig det här.. det är jag.. och jag är sån här...
men OM man minns tillbaka.. så var det här jag började min bana för.. 100år sen
det var den här drömmen jag drömde när jag var en liten flicka... det var dessa drömmar
som jag berättade för min syo i högstadiet... men många av er umgicks inte med mig då..
men många av er.. var med på vägen.. har hört och sett vad som hände under de där följande år... hur jag långsamt bröts ner..
men jag tog mig sakta, sakta upp.. känner mig nu rätt stark iallafall vet inte om jag lät alla se men har berättat om det
& kommer inte sluta...
nu börjar iallafall en ny era i mitt liv.. eller en nygammal...
och det känns sååå bra... otroligt bra...
läsar undersökning..
skulle bli glad om ni som läser vill ge er till känna med en kommentar... bara så man vet
bättre....
men det gick oki.. sovit gott i natt... utan att störas av värk... känns mkt bättre idag med...
kanske av simning, tänjning av musklerna eller av att jag nu tar mer regelbunden medicin mot värken....
har inte pinkat sen 6 i morse men jag ska gå nu på lunchen oavsett om det behövs eller ej...
känns så bra nu.. näst sista dagen på jobbet är nästan avklarad... och sen är det ju bara i morgon kvar...
tnx igen alla
jäkla värk...
men ska till o jobba nu tre sista dagarna.. (med idag) och ska försöka mig på att simma i eftermiddag..
pratade med en läkare på jobbet och redde ut (en extra gång hur mkt tabletter jag får ta..
och har fått fel dos av läkaren på vc.. tyckte hon sa 1grams panodil men fick 500 mg (halv) men nu är det utrett..
ska räkna på tabletterna och ringa min ordinarie läkare på vc om de inte räcker ngt länge
pinkeriet funkar halvbra och jag är rätt domnad i låret idag.. men det är väl att jag börjat stretchträna muskeln (i guess)
längtar så till skolstarten.. det ska bli så kul & spännande..
verkligen... få vara lite ungdomlig och inte så seriöst vuxen.. vilket jag hatar...
men fast jobb är ju bra.. jag förstår ju det.. men jag gillar att flänga runt lite...
& jag kommer ju ha min fasta tjänst kvar för sommarjobb iallafall denna...
året efter (det sista kommer jag kunna söka tj.ledigt under sommaren för att prova nytt jobb om jag vill... (tror)
bara att stå ut och fokusera på annat än värken...
fick inte chansen att stötta en ledsen väninna igår då hon inte orkade men har fått uppdatering idag
kändes hoppfullare... tänker på...
& så funderar jag min första "sambo" lilla hjärtat.. vill inte tappa dig... tack för du hör/ser mig
tack för stöd.. och rygguppdatering
jag vill tack så mkt för allt stöd... det är så jobbigt att ha ont så ett hej kan förändra det...
jag hoppas att jag kan vara till samma stöd en dag..
ryggen.. ja... idag var så dagen..
igår hade jag så ont så jag övervägde att sitta hela kvällen på akuten..
värken bröt i genom värktabletterna och jag kunde inte påverka värken alls...
jag pratade med vårdcentralen och fick löfte att ta tabletterna vidare och
träffa en läkare för fler.. idag...
schemat för idag så
10.00 sjukgymnast.. han var supertrevlig.. helt underbart snäll.. förstående och allt...
han sa att det var så uppenbart att jag har för stela muskler som aldrig stretchats... vilket leder till överrörlighet i lederna.. och när inte musklerna samarbetar.. blir det översträckta.. låsningar och hel...
det måste jag göra och värma upp dem innan med vardagsmotion och träna bålstabiliteten för att bli av med detta, men jag kommer att bli av med det.. har inget med de tretttio kilo jag bär på utöver.. han svor på det.. skulle varit samma om jag hade varit smal.. han ville inte tänja/knäcka när jag har sååå ont..
13.00 läkare... fick en st läkare som inte ville missa ngt.. hon hade läst på det som stod men ville iallafall höra hela min story.. frågade en himla massa och ville ha en massa prover.. kollade min kissförmåga som hon lockade ur mig att den kanske inte är perfekt.. skickade en rtgremiss och skrev ut de tabletter jag "ville ha".. var tydlig och noga..
var kanske inte nöjd med min vikt men sa att eftersom jag vet vad jag ska äta och göra så kan ju träningen lösa det..
14.00 frissan tvättade, klippte, fönade håret och sen var det dags för ögonbrynen att få lite färg... kul att ha ögonbryn..
kändes så skönt att få unna sig och att bli ompysslad...
for sen ner på stan.. men så bra i ryggen var jag inte.. men jag hämtade mina meds och sprang lite med min underbara underbara mamma.. vi har så trevligt tillsammans.. så glad att hon gjorde detta för mig.. för oss..
for sen hem och fikade och pysslade lite..
nu ska jag ta min värkmedicin
väninnesamtal...
träffade väninna kort.. lugnet själv som inte ser ngt som ett problem utan kan vända allt till ngt bra.. hon har fungerat som min lugnare..
jag är inte arg idag.. jag orkar inte och inser att jag inte kan göra ngt åt det...
men chockas över att ngt som känns så enkelt som kommunikation kan vara så svårt...
tror & hoppas på bättring...
kommunikation....
nu funderar jag på detta med kommunikation...
jag är en "vändare" som mitt ex kallade det för.. inte så att jag vänder allt till min fördel.. utan försöker förklara med exempel.. det kan bli rörigt jag förstår det... men jag tycker att det är ett bra sätt...
ex du gillar ju "magnus uggla" skulle du inte bli ledsen om ngn sa han sjunger falskt.. låt då mig tycka att håkan hellström är bra om jag vill det.... och håll din åsikt för dig själv då ifall vi diskuterar det blir vi bara oense och vad leder det till????
ngn som fattar hur jag menar????
ofta får jag svaret vad har magnus uggla med det att göra... han är ju skitbra & sjunger ju rent som få... de går ju inte jämföra alls...
är det män?? eller är det jag?
sambon och jag blir ofta oense om musik just då jag lyssnar på texten (jag står för skrivandet) och han på musiken (han är musikern)
nu handlade inte gårdagen om musik utan var ett annat kommunikationsproblem lite i samma stil.. jag förstår inte att kommunikation ska vara så svårt.. varför kan man bara inte respektera att man inte behöver prata OM saker.. när ngn annan bett en låta bli.. jag förstår det inte... vill h*n inte höra så pratar jag väl inte om det.. märker jag att vi inte har samma åsikt utan varsin stark övertygelse då släpper jag det.. varför skulle jag försöka ändra ngn..
jag vill bara att h*n förstår... jag blir tokig...
bara skoj...
kan man bara inte slippa.. & jag har inte ens bett att få höra det...
känner mig bara trött på allt och funderar nästan på att ge upp..
jag kan bara inte ta det och jag ber om att få slippa men
vad ska man göra "dont shot the messenger" heter det...
kanske inget ont i det men jag ville inte & bad om att få slippa men
hur lång tid tog det innan det dök upp igen... när allt helt plötsligt börjat arta sig..
när jag såg fram emot att plugga.. kände mig fin.. har skött mig så länge..
varit (i det närmaste) smärtfri i tre dagar... fått lite uppskattning i helgen och
av sambon under eftermiddagen...
hela jävla skiten är förstörd...
tur att satc kan fixa mitt humör och ska man se ngt bra med det var att
jag i min ilska städade köket... *ler lite trots allt*
om man bara kunde få vara ifred & njuta av den lilla glädje man har..
eller var det inte glädje.. bara en fasad..
jag vet inte längre... känns bara skit
skol grejer...
vart lite pennor och block & en snygg väska från clas olsson...
för böcker block & laptopen....kanoners...
ryggen håller sig på pronaxenet... känner ju av det men jag klarar bättre av att leva...
känns skönt... jobbar nu ikväll & känner mig less... vill börja skolan
ska bli så kul att återvända till turismen.. som var grundiden...
hotell eller resebyrå vore så nice... vill vill vill..
dagen efter...
jag fick tag i en receptfri lite starkare värktablett och jag blev av den i det närmaste smärtfri..
sambon och jag snajdade om och gick ut på mysig restaurang för att fira att jag kommit in på den skola jag sökt och för att han fick fast på den avdelning han helst vill vara på.. på det företag som han jobbar på...
det blev god mat och för min del gott vin sen jag kollat att det var oki att dricka på tabletterna..
vi ringde till ett kompispar för att se vad de gjorde och de hade haft kräftskiva för ngra vänner.. vi ska till dem på kräftskiva nästa helg så... iallafall så hade ngra andra kommit på efterslänten och de ville ha dit oss med.. för utgång lite senare..
vi for dit och hade en skitkul kväll.. det blev ngra timmar på stan senare och jag satt med en av tjejernas pojkvänner och pratade en stund.. skönt att få en killes version av saker ibland.. det underlättar verkligen...
vi hade inte setts innan då vi är de där som inte har barn.. våra vänner har barn och delar upp sina vänner såklart..
de som har barn & ses mer städat över tårta och vi som ses på fest..
träffade en kille sen på mcdonalds som jobbar på samma företag som jag men inte med mig..
han hade sett mig lika mkt som jag sett han visade det säg och då jag satt vid deras bord & sambon vid ett annat så fick jag lite uppskattande inputs från killen.. men jag spann inte vidare på det.. så han lät det vara...
var en fantastisk kväll.. sambon och jag har en tendes att bli osams på fyllan.. för jag blir svartsjuk.. men igår fick jag så mkt inputs från annat håll så jag märkte int vem han tittade på eller pratade med...
sex läsare..
undra om det syns när jag beundrar min egen blogg???
hmm
pappers sverige...
tre instanser är inblandade...
*lönekontoret
*fackets afa försäkring
*försäkringskassan
valde att ringa facket och de har den inte registrerad
svagheter...
grekernas akilles hade bara en punkt.. hans häl.. det var hans svaghet...
tyvärr är jag inte lika lyckligt lottad...
för sex år sedan i början av augusti lustigt nog så var jag med om en olycka...
jag lyckades väja för sent och det slutade med att jag cyklade in i en stillastående bil..
flög över och landade på min stackars vänstra höft... klarade mig annars så man ska väl tacka sin lyckliga stjärna..
muskulaturen tog smällen och ja.... kan inte förklara men som jag förstår så kan inte en höft hoppa ur led..
men hoppa snett.. vilket min gjorde och jag verkar få leva med att den nu är instabil..
första halvåret efter olyckan så gick jag hos kiropraktor flera dagar i veckan... för att ens klara av att jobba..som nyutbildad & hungrig var det.. att klara av att jobba det viktiga.. men i efter hand vet jag att jag skulle inte nöjt mig med det... då kiropraktik inte var det jag behövde mest.. men nu är det så... pappren till arbetsskaderegistret var inte heller så nog att de kom in då.. min chef var inte nöjd att jag hade ont.. och ville inte ta på sig det.. då vi var dåligt bemannade och jag var bara vikarie.. det stod 100 personer utanför dörren som ville ha mitt jobb det vet jag nu och visst väl om även då... jag släppte det och hoppades att hon iallafall skulle skicka in dem... men vet inte idag om de är iväg..
ska höra med facket..
i förra veckan så var det färdigt.. en tuff vår på jobbet hade satt sina spår och det krävdes bara en felvridning så hade jag slitigt upp skadan i den arma höften... men nu äntligen har jag fått tag på en sjukgymnast och kommer få hjäp i nästa vecka.. på torsdagen... nedräkningen har börjat...
jag kan idag.. knäcka lös låsningen själv.. tillfälligt iallafall men smärtan är outhärdlig... nervsmärta är ju sån..
men det är mkt oro med en trasig höft.. många frågor som jag undvikt att ställa då för jag varit rädd att höra svaren..
men nu måste detta ta slut.. jag kan inte oroa mig mer.. måste ta tag i detta och hoppas att det löser sig.. inget blir bättre av att jag sticker ner huvudet i sanden.. efter dessa sex år så kommer inte höften bli bra igen.. det måste jag accptera och sluta rädda för ögonblicket... och istället bygga upp det som kan byggas upp.. gå till dem som kan försöka hjälpa mig...
detta arma ben.. för att återkoppla till rubriken... hur sargat är inte detta vänstra ben
otaliga stuckningar & vrickningar av fotleden.. hoppade mer eller mindre hela min uppväxt på kryckor..
bröt underbenet illa som nioåring och var gipsad för det (sprickan) i fem månader innan det var läkt...
som tolvåring fick jag en mystisk varansamling i just höften och sen då 10 år senare
denna olycka som skadade muskulärt.....
bara skit med ungdomen som pappa skulle sagt..
funderar...
min väninna från förr har lockat hit mig & jag känner att detta är det forum jag vill dela i..
men hur.. med namn och bilder eller utan..
min käre sambo säger att det kanske blir FÖR personligt om jag ska dela mitt namn och var jag bor och bilder..
men jag kan känna att det kan bli lite för opersonlig utan.. jag vet inte..
jag vill inte vara opersonlig.. vad är ord som inte kommer från en person utan bara från en spökskrivare?
men det är stort att dela med främlingar.. eller vem vet om främlingar kommer läsa ens...?
ja detta tål att tänka på...
over and out
Välkommen till min nya blogg!
kul att ni hittar hit...
här tänkte jag skriva lite allmänt om hur jag har det & gör...
hur tankarna går och vart jag för dagen styr min kosa..
jag har så mkt drömmar och önskningar så jag står visst inte still en minut..
har mina vänner fått mig att förstå..
bloggar man inte så finns man inte...?
ja jag vet inte.. jag har blogg.. på forum som inte är riktigt det samma...
denna blir allas och min egen på fler sätt...
