känns bra...
hon har landat rätt bra i sin diagnos och har bra hopp till "sin" läkarkår
de undersökte henne igår & satte sen in cytostatika (cellgifter)
och hon fick träffa överläkaren som berättade mer om framtiden
som fortfarande låter hoppfull.. de ska operera henne i januari..
(bort allt dvs livmoder och äggstockar etc.)
känns hoppfullt även för mig även om jag har medveten om att
inget är för evigt på samma sätt..
plötsligt höll jag på att förlora mamma och jag visste inte hur lång tid vi hade kvar
nu har jag inte anpassat mig till att vi kanske, som det verkar får många, många år till
har slappnat av så pass att jag kan fokusera mer och mer
på skolan.. vänner och allt runt om mig och mamma igen
det känns himla skönt.. jag var rädd ett tag att jag höll på att tappa
verkligheten.. eller det runt om ett tag.. eller intresset för "verkligheten"
känns skönt att vara tillbaka...
tack för allt stöd jag fått...
risken i detta är att jag slappnar av för mkt
mamma är ju faktiskt sjuk och den kommande operationen är en stor operation..
& de har hittat andra saker.. lite svullen lever.. lite risk för kärlkramp.. lite slitna njurar etc..
men det är ju inte på samma sätt akut som cancern.. (som måste bekämpas nu)
men de ska ju inte förglömmas.. och det kommer ta tid.. och kanske blir livet inte som innan...
kanske förändrades allt i ett slag iallafall.. det får jag / vi inte glömma...
och visst har jag förändrats.. mina stigar har fått nya riktningar...
och vissa drömmar har skjututs fram.. långt fram... kanske för långt fram..
det får framtiden utvisa.. allt är inte lika viktigt längre...
bara det blir en lång bearbetningsprosess.... (förlåt för den stavningen)
kramar om alla som stöttar.. lyssnar och läser...
besked...
de hade undersökt bilderna och läkaren ringde..
"vi har hittat en tumör på äggstockarna... & en i buken..."
samtidigt som det gjorde ont så var det ändå skönt att få besked...
så man visste och kunde börja bearbeta...
de berättade allt så gott de kunde (fel avdelning)
& jag googlade mig till att det är inte det ultimata att det spridit sig..
så det har verkligen varit en tuff helg... mkt tårar.. mkt oro och sömnlösa nätter..
många timmar hos mamma.. kramandes och stöttandes...
idag blev hon så flyttad till "rätt" avdelning
och vi fick direkt träffa en läkare..och han satte sig ner med oss och
berättade om prognos, trolig behandling etc..
han var väldigt tydlig och kändes ärlig..
men de ska undersöka henne mer & vi kommer få tydligare info sen...
han sa iallafall att man kanske troligast inte blir friskskriven
men med rätt behandling kommer kunna leva många, många år...
vilket kändes oerhört skönt..
man räds ju så när ngn säger de där hemskast orden av alla hemska...
tumör(er).. cancer.. cellgifter... cytostatika....
nu är det bara att kämpa vidare..
& vara ännu starkare.. men vi har ngt att kämpa för iallafall...
så det känns oerhört mkt bättre...
två saker...
tack för allt stöd...
& förlåt att jag inte orkat/orkar engagera mig..
jag hör på mina vänner & svarar.. men mina tankar är hos mamma
eller så fasar jag runt i hjärnan..
inget besked...
men då fler läkare skulle granska bilderna har v inte fått ngt besked än
hon är rädd & jag med såklart... skräckslagna.. ärligt talat..
men vi kämpar på och stöttas och kramas...
känns bra att vi kan prata om det.. man behöver få säga det!
i skolan går det bra..
idag hade vi dock en riktigt luddig föreläsare...
men det får man väl överleva...
tufft att vänta på beskedet & få det på lunchen..
men det fixar sig.. hoppas att vi får ett bra besked...
kram och tack för allt stöd...
inget nytt...
vätskan verkar vara borta 12liter kom ut sammanlagt...
de ska göra en röntgen imorgon..
som kanske ger svar på varför...
känns halvbra.. jag vill veta så de kan behandla om det går
men vill inte ha besked ändå....
är ju (såklart) så rädd för ett dåligt besked....´
men hoppet överger en inte... inte så lätt...
mamma hade det bra i helgen.. de pysslade om henne
& tappade på vätska vilket underlättade för henne
men nu har hon haft lite ensamt & trist ett par dagar
och fått tid att fundera... hon var lättretad igår..
och idag med men idag "erkände" hon att hon är rädd...
när jag skulle gå sa hon "hoppas vi ses imorgon"
inte lätt att varken hålla tillbaka tårarna eller gå då
men vi har kramats mkt idag och stöttats...
jag var "back in school" idag,,
var dubbelt.. vill vara med mamma men skönt att få tänka på annat...
men svårt att fokusera (iallafall på svåra och meningslösa spanskan..)
hann med mamma ett par trötta timmar på kvällen...
skönt med vänner...
de hör av sig "i ett" så jag känner verkligen at de finns där..
tack gode gud för dem alla...
behöver dem verkligen nu och de finns för mig.. fantastiskt...
min älskade väninna sen lekis... tusen tack!!!!
och min käre sambo såklart som håller hårt om mig om nätterna...
mamma är verkligen sjuk...
läkarna har ett par teorier om varför hon samlat på sig sk. fri vätska i buken
men utreder än så jag vill inte ens "prata" i det...
de tror (med van blick) att hon innan första dagarnas tappning hade ca.20 liter
vätska i buken.. nu är ca. 6 liter borta och visst det märks men inte speciellt mkt..
det har iallafall underlättat för henne att andas vilket känns skönt...
två saker i detta är jobbigt för mig...
ett; hon är sjuk och prognoserna för de olika möjliga diagnoserna ser inte bra ut...
jag riskerar att förlora henne (troligen inte nu) men i förtid..
och två; jag har inte velat se (inse) hur sjuk hon faktiskt varit.. utan försökt släta över det
och (om inte sagt så iallafall) tänkt "meh... ryck upp dig"
allt annat känns ointressant och meningslöst just nu
jag jobbar på att hitta motivation till att vara de 12 mil ifrån henne
i skolan kommande vecka..
tur jag har min trygga sambo och gamla vänner...
de är mina stöttepelare nu när livet är jäkligt... tack för att ni finns...
förlåt om jag är dålig på att höra av mig..
men jag har inte mer krafter att uppbringa än dem
som gör mig stark för att stötta mamma... just nu...
mamsan sjuk...
de hittade "fri vätska i buken" och la in henne för utredning om varför
och tappning på vätskan.. men jag har gott hopp...
hittade en lucka på måndag för att luncha med min höggravida väninna
det känns nice för jag har inte träffat henne på länge (2mån) så det är dax
he lite jobbigt att skolan gjort mig lite asocial med mina vänner..
men jag försöker (när jag inte är på mallis) uppdatera bloggen....
ringer och msnar så ofta & mkt jag hinner och orkar med...
älskar min skola och vet att första året är det tuffa skolåret..
det har redan börjat bli mer och mer självstuder....
återkommer
resan...
den 14 oktober
ja hemma igen och jag har kommit in i det... vana..
eller vant är det inte.. för jag var iväg från det
men det känns ju igen helt klart =)
det jag verkligen känner var att det var bra..
att bryta gamla invanda rutiner och tankar..
medan jag var borta.. man saknade det och värdesätter det mer nu
eller iallafall på ett sätt... ser det fina.. ser det som var bra..
ser det jag tog förgivet men fick vara utan & har insett att
jag inte borde ta det för givet..
på resan var det bra..
bättre än bra faktiskt.. det var.. kanoners..
vi hade oerhört bra och inspirerande föreläsare
tur med vädret.. träffade trevliga människor (överlag)
åt och drack gott.. fick chansen att se oss omkring...
& jag umgicks i goda (men nya) vänners sällskap
föreläsarna var en reseledare, en steward, en företagsledare
en informatör inom en hotellkedja, två guider & en barägare..
de var alla inspirerande och otroligt positiva & peppande..
hela tiden hörde vi bara om hur bra val vi gjort & de var övertygande
vädret...
var perfekt för att få en sista dust sommar, sola & bada i havet.
vi gick och satt i linne & bara njöt på vår fritid..
maten..
var som medelhavsmat oftast verkar vara.. inte så spännande
men helt oki..
alkoholen..
flödade med rätt priser & "rätt inställning" till den
klasskamraterna..
ja vi umgicks rätt mkt efter (vår egen) rumsindelning
men det var inte så att man inte om man inte fick va med
andra ifall man hade velat (och jag provade)
på kvällarna (läs nätterna) umgicks vi mer efter vilka som
var i partytagen (& följdaktligen de som inte var det)
nackdelarna...
var att vi var lite väl utspridda på hotellet och
ett par dagar gick åt till att hitta rätt på dem som
man inte bodde med.. för att kunna umgås..
& att det blev ganska intensivt...
mina rumisar..
var verkligen rätt sällskap..
vi hade jättekul och respekterade varandra och ja...
nog tyckte vi om varandra alltid..
en dag såg ut..
8 vakna och inse att man nog inte var nykter/bara så trött... äta??
10-13 lektionsstart
13-1530 siesta vilket innebar mat och sola/shoppa/se sig omkring lite
1530-1830 lektion
sen då duscha, äta & parta
duscha var då tre tjejer i samma rum som skulle göra och vi surrade en del
så det blev inte middag innan 21.. sen då festa (3kvällar till 4.30)
men till hur länge man festade var så klart upp till en själv...
haft en underbar resa men jag måste erkänna
att jag saknade mamma och min Han rejält...
och internet.. som jag inte hade tid för alls och efter ngn dag
tänkte jag att det kanske skulle vara bra att vänja sig av med en aning
mamma...
och jag ska till doktorn imorgon onsdag på ultraljud..
kram på er...
underbara vecka
fått massa nya infallsvinklar.. och stärkt min plan..
är trött än efter lite för intensiv vecka med massa bus och skoj...
så jag kommer inte skriva mer om det idag...
mamma ska på ultraljud på onsdag och jag har tagit ledigt
känns halvbra.. men jag tänker positivt... försöker iallafall...
flygfärdig... ;)
jaha.. då var man i packtagen..
snart packad och klar för ett soligt mallis..
känns fantastiskt faktiskt.. ska bli så kul...
mamma känns oki.. visst är det skarpt läge..
men jag kan inte göra ngt för henne hemma heller..
hon är stark och kommer att klara sig bra..
och jag må vara iväg men inte längre bort
än ett mobilsamtal.. känns oki som sagt..
jag kommer sakna henne per och nätet
hur ska jag klara mig utan att blogga??
nej jag kommer inte klara det utan kommer
se till att komma åt en dator och sköta om
mina internetbaserade kontakter.. de är viktiga
precis som att jag kommer ringa hem och messa hem
förstår inte hur man klarar sig utan internet
hur gjorde man innan???
har fått uppslag till pers födelsedag i vår
han fyller ju jämna år och det ska firas..
med en kryssning.. riktig kryssning...
och de är inte dyra.. man kan få en jättefin
resa i medelhvet och det kostar inte mer än en
ordinär charter.. fick jag veta i skolan idag..
kollat upp det och så är det...
nehe jag har tvätt och packning att fixa med...
vill på peka att detta inlägg är skrivet på bussen
jag satt utan internetuppkoppling och skrev detta
offline för att sedan bara klistra in det...
kram på er som läser och snälla ni..
misströsta ej.. jag har er i tankarna under min
vecka i Mallis.. även om jag inte kommer åt datorn
i den utsträckning som jag kunnat önska...
och ni kommer att bli uppdaterade så småningom...
ha en bra vecka... så höres vi... kram
mamma
han tror hon har vätskefyllda cystor i äggstock eller buk
de ska vara ofarliga och opereras bort..
eller punkteras med sk titthålskirurgi....
här försöker jag länka till en artikel jag hittade på nätet
http://www.blt.se/nyheter/karlskrona/svullen-var-en-stor-cysta(641351).gm
hoppas att det bara är det nu...
hon ska få komma på rtg och undersökas vidare..
läkaren var jättenogrann och mamma kändes lugn och trygg efter
jag var där ikväll och vi har pratats... och kramats...
usch vad jobbigt det var att sitta i skolan & vänta på telefonsamtalet...
förutom det känner jag mig stressad över resan
jag har ingen koll och ingen per med mig.. hur ska det gå..?
känns lite läskigt... och jag som är gamkärring i klassen
men ack så oerfaren..... huvva...
nu ska jag få sambon att lyssna lite och sen ska jag duscha
och ligga i min säng nerbäddad innan 23
hade svårt att komma upp imorse efter en uppesittar kväll...
