livetsomfisk

ja jag vet inte jag har längtat hem ett tag...
eller var är hemma.. tre år som bofast i ume..
i dessa tre år (och året innan när jag kan känna då jag pendlade)
har jag varit oerhört fokuserad på ume..
försökt övertala mig att det är underbart här
övertalade mamma att flytta hit..
och faktiskt förälskat mig i Ume och norrland..
(lite långt till Norrköping och sthlm bara)

men ja jag antar att det är för att mamma är sjuk
jag har iallafall fått ett jättestarkt behov av allt där hemma
allt hemma i Norrköping.. staden.. vännerna och mina blodsband
kanske är det tryggheten jag är i behov av.. troligen..
jag har aldrig saknat min halvsyster, pappa och mina kusiner som nu
och har allvarligt aldrig behövt mina vänner så här starkt..
eller jag behöver dem jämt men innan klarade jag avståndet till dem
men det är riktigt jobbigt nu..
 
det är länge sen jag var hem...
sist var jag hem var förra året i augusti..
jag orkar inte ens räkna hur många månader sen det var...
jag har varit i stockholm vid ett par tillfällen men inte hem
mamma och jag tänkte fara men tiden och pengarna har inte klaffat
nu passar det inte alls och ska sanningen fram
så har mamma nog varit ganska dålig hela detta året..
utan att vi velat se det.. och inse det...

just nu känner jag att jag skulle vilja åka hem
träffa vänner få en kram och känna trygghet.....

men tiden finns inte för att resa hem...
inte heller pengarna (man blir inte fet på csnpengar)

huum... ska grunna på det...
kram på er och tack för ni läste...
om ni nu orkade enda hit ner...