livetsomfisk

känns lite vemodigt ändå att överge min tjänst på sjukhuset (ha tjänstledighet iofs)
det var en helt nytt stycke i mitt liv och en stor omställning då.. och jag har älskat det.. verkligen
min ambulerande tjänst har passat mig perfekt då det varit mkt omväxlande och berikande..
jag har utvecklats på så många områden utanför det medicinska & det omvårdande..
då det har bidragit till att stärka min egen person & identitet.. jag har fått var tvungen
att stå för den jag är och kräva att bli accepterad för den jag är och det jag kan... & blivit det!

innan & än idag är jag bra på att jamla med... men sån kan man inte vara i arbetslivet..
och jag kommer att ha stort användningsområde för mina nya kunskaper fortsättningsvis...

varför sluta nu??
ja jag vet inte.. faktiskt..
jag var färdig.. jag har jobbat i vården länge nu.. jag var tvungen att ta ett beslut..
vandra vidare inom eller lämna och gå vidare med mina egna drömmar...
hmmm vilka var det..?

för vissa känns det kanske som att detta är ett infall från min sida..
& jag kan erkänna att jag inte lever mitt liv på en utstakad linje..
men det passar mig det här.. det är jag.. och jag är sån här...
men OM man minns tillbaka.. så var det här jag började min bana för.. 100år sen
det var den här drömmen jag drömde när jag var en liten flicka... det var dessa drömmar
som jag berättade för min syo i högstadiet... men många av er umgicks inte med mig då..

men många av er.. var med på vägen.. har hört och sett vad som hände under de där följande år... hur jag långsamt bröts ner..
men jag tog mig sakta, sakta upp..  känner mig nu rätt stark iallafall vet inte om jag lät alla se men har berättat om det
& kommer inte sluta...

nu börjar iallafall en ny era i mitt liv.. eller en nygammal...
och det känns sååå bra... otroligt bra...