livetsomfisk

ja det var för många dagar sen jag skrev
jag känner det.. men det har varit lite mkt
med skolan.. gör man inte saker i tid..
blir det så....

sen är det ju en del funderingar kring mamma
som inte är riktigt bra.. och det största för mig
är att jag känner mig så maktlös..
då jag inte kan påverka det.. jag kan inte göra ngt
för att få henne bättre.. inte mer än att finnas där
och det räcker inte...
inte för mig....

jag har ändå haft tid att fundera... sent om kvällarna
när jag borde sova.. men inte kan... utan hjärnan bara går
och går och går.. som på högvarv...

en blogg jag läser.. är skriven av en fantastisk kvinna
hon går i genom en kbt just nu, anpassad för överviktiga...
men hon bloggar om mkt annat också och dit jag skulle komma..
är att veckan inför kvinnodagen (8/3) skrev hon om olika typer
av kvinnor.. om "madonnan".. om "duktiga flickan" m.fl.
och jag har tänkt.. flera stämde in på mig.. men ingen träffade 100%
och det är säkert så det är... för alla.. man är en blandning av mkt
vissa "dras" mer åt en riktning..

jag har inget namn.. på min tolkning...
jag ska alltid vara så stark på ngt sätt..
jag ska klara av allt, finnas till för alla
men jag finns inte till för mig, får inte vara svag
får inte visa att jag är ledsen för mig

jag har läst att mitt stjärntecken, fisk
är expert på just detta..
att inte kunna gråta för sin egen skull

jag vet inte vad som la grunden för mitt "beteende"
morfar som sa att man inte ska blanda in andra..?
pappa som alltid sticker huvudet i sanden?
mamma som kämpat med att vara stark?
mobbarna, som bara var elakare när man visade sig ledsen?

det bästa jag kan göra är att se på en snyftare på tv
då släpper det och jag inbillar mig att jag gråter för dem
men jag är genomskinlig.. och vet att jag gråter för mig
och hatar mig själv för det.. men känner att jag mår bra av det

så detta med att finnas för alla...
är nog en del av mitt extrema behov av bekräftelse
ställer jag upp på för en vän så känns det bra..
jag är behövd och hennes tacksamhet gör så gott...
det slår ut all dålig självkänsla..
jag glömmer mobbarnas hemska ord...

ja jag vet inte... behöver nog grunna mer på detta..
samla tankarna mer.. samla ihop och sätta ord på
men inte i natt och inte ikväll...

kram på er som läser