livetsomfisk

oj oj..
de stunder jag får när lillen sover eller är med sin pappa
har jag svårt att göra ngt vettigt.. blir så ostrukturerat..
jag som gärna vill planera min tid..

har lurigt att få ihop maten och vilandet med
då jag vill passa på att få lite gjort när han vilar..
och lagom till jag ska börja med lunch då vaknar han
och jag ska bara.. och sen har vi ammat, bytt blöja och
måste gå på den där promenaden om vi ska hinna det
...vips har det gått 4 timmar.. och jag har bara ätit ngn macka...

men det är väl så det är att ha en liten bebis
och som jag skrev i förra inlägget.. ett leende från honom
och all ömhet i kroppen, all trötthet, all matthet av hunger
är som bortblåst.. eller iallafall för en stund...

till veckan nu ska vi på första bvc läkarbesöket.. en dag och
lärkarbesök nästa dag för att prata om katastrofsnittet med
ansvarig läkare (få bäcken röntgensvaret) och om varför de
trodde Oskar var stor..
de besöken är på eftermiddagarna vilket är bra..

jag har fått kontakt med mina kusiner via datorn iaf
vilket känns bra.. efter alla bortgångar vi haft sista tiden

min pappa med sambo och syster med man planerar att
komma till norrland för att besöka oss, det känns så himla kul..
blod är tjockare än vatten och man behöver de sina!
vill visa dem mitt (stökiga) radhus, mitt Umeå och min bebis!

Oskar växer fortsatt bra.. sover.. skrattar och charmas
sist (måndag 22/2) var han 6 veckor, 5,5 kg - 60 cm (ca)
ammar och får ibland ersättning till natten för att han ska 
sova lite längre så vi vaknar mer utsövda.. 

over and out
kram på er som läser... mer bilder kommer 

tackar för alla gulliga kommentarer ang bilderna..

lite text om hur det känns har blivit efterfrågat..
om den första mammatiden..

mkt de första veckorna handlade ju om det urakuta snittet
som var mer traumatiskt än jag varit beredd på..
eller asså jag var så säker på att förlossningen skulle gå så bra..
inget annat fanns på min karta.. jag hade inte tänkt tanken tro jag

sen var Oskar så lugn, snäll och trött första tiden..
han åt och sov bokstavligen och det hade man ju hört
men jag hade inte fattat det iallafall tror jag..
han var så mkt lättare att ha att göra med än jag trott.

amningen strulade ju den första tiden och det var frustrerande
jag kände mig verkligen så kass som mamma...
när Oskar bara vrålade vid bröstet.. och mina tårar rann..
jag hade oxå föreställt mig att amningen som tog (och tar)
en timme varje gång skulle bli seg och frustrerande lång
men tiden vid den fungerande amningen flög iväg med
magin som var runt kontakten vi fick.. öga mot öga...
den magin har jag ju försökt beskriva...

att ens eget barn är så fantastiskt att se på..
har man ju med hört.. och ja.. så var det ju..
han var (och är) sååå himla fascinerande med ett
så välutvecklat minspel för att kunna förmedla det
han inte kan säga..

och ens bebis framsteg.. vilken stolthet det ger
och att andra tycker han är söt, duktig, fin, vuxit etc
man blir verkligen så stolt så man (nästan) spricker
verkligen.. det hade jag inte trott..
ett exempel är att bb personalen sa att han var såå söt
och det tog mig lång tid innan jag insåg att ..
de sa så till fler föräldrar än bara oss.. *ler lite naivt*

det låter som om det bara är rosa moln
kanske.. och faktum är att det varit och är så..
allt strul, tjofs, krångel & tröttheten, ovanan,
smärtan i kroppen.. allt glöms bort av..
en blick, ett leende, en ny min, hans doft,
ngns förtjusning, en lyckad amning, ngt nytt han kan,
bara att känna "han är min, vår & för alltid"

min älskade unge.. mamma ska göra allt för dig
ja, jag är verkligen beredd att göra allt för han och
den samhörighet jag känner med honom.. och även
den nya samhörigheten till hans pappa (det är vårt
gemensamma projekt... att älska, kämpa för, strida för
vår älskade unge till dödagar...) samhörigheten är förtrollande

ja det är min berättelse.. så känner jag... just nu..
klart jag är/känner mig frustrerad, trött, öm, less, ensam, rädd
ovan, osäker, tänker en del på snittet ännu, sa jag frustrerad..
men som sagt.. kärleken och samhörigeheten är såååå stark!!!

Oskar fyllde en månad igår fredag.. och han gör framsteg var dag
han blir mer och mer vaken.. vill vara med.. tittar på oss.. ler..

han växer enligt sina kurvor och vi får beröm på barnavårdscentralen
väger nu 5180gram och är 57cm lång... fina killen....

han är underbar.. kan berätta hur mkt som helst.. men är trött nu..
så jag skriver en annan dag.. eller vad behöver ni veta mer... *ler*

med rosa elefanter.. en månad gammal...

första leendet på bild.... inte magknip =)

trött o slagen hjälte...

 

 

kram på er som läser
och glad alla hjärtans dag