svagheter...
grekernas akilles hade bara en punkt.. hans häl.. det var hans svaghet...
tyvärr är jag inte lika lyckligt lottad...
för sex år sedan i början av augusti lustigt nog så var jag med om en olycka...
jag lyckades väja för sent och det slutade med att jag cyklade in i en stillastående bil..
flög över och landade på min stackars vänstra höft... klarade mig annars så man ska väl tacka sin lyckliga stjärna..
muskulaturen tog smällen och ja.... kan inte förklara men som jag förstår så kan inte en höft hoppa ur led..
men hoppa snett.. vilket min gjorde och jag verkar få leva med att den nu är instabil..
första halvåret efter olyckan så gick jag hos kiropraktor flera dagar i veckan... för att ens klara av att jobba..som nyutbildad & hungrig var det.. att klara av att jobba det viktiga.. men i efter hand vet jag att jag skulle inte nöjt mig med det... då kiropraktik inte var det jag behövde mest.. men nu är det så... pappren till arbetsskaderegistret var inte heller så nog att de kom in då.. min chef var inte nöjd att jag hade ont.. och ville inte ta på sig det.. då vi var dåligt bemannade och jag var bara vikarie.. det stod 100 personer utanför dörren som ville ha mitt jobb det vet jag nu och visst väl om även då... jag släppte det och hoppades att hon iallafall skulle skicka in dem... men vet inte idag om de är iväg..
ska höra med facket..
i förra veckan så var det färdigt.. en tuff vår på jobbet hade satt sina spår och det krävdes bara en felvridning så hade jag slitigt upp skadan i den arma höften... men nu äntligen har jag fått tag på en sjukgymnast och kommer få hjäp i nästa vecka.. på torsdagen... nedräkningen har börjat...
jag kan idag.. knäcka lös låsningen själv.. tillfälligt iallafall men smärtan är outhärdlig... nervsmärta är ju sån..
men det är mkt oro med en trasig höft.. många frågor som jag undvikt att ställa då för jag varit rädd att höra svaren..
men nu måste detta ta slut.. jag kan inte oroa mig mer.. måste ta tag i detta och hoppas att det löser sig.. inget blir bättre av att jag sticker ner huvudet i sanden.. efter dessa sex år så kommer inte höften bli bra igen.. det måste jag accptera och sluta rädda för ögonblicket... och istället bygga upp det som kan byggas upp.. gå till dem som kan försöka hjälpa mig...
detta arma ben.. för att återkoppla till rubriken... hur sargat är inte detta vänstra ben
otaliga stuckningar & vrickningar av fotleden.. hoppade mer eller mindre hela min uppväxt på kryckor..
bröt underbenet illa som nioåring och var gipsad för det (sprickan) i fem månader innan det var läkt...
som tolvåring fick jag en mystisk varansamling i just höften och sen då 10 år senare
denna olycka som skadade muskulärt.....
bara skit med ungdomen som pappa skulle sagt..
